Ny kompetens för framtida arbetsmarknad

Jag har varit på en jättebra konferens! Ny kompetens för framtida arbetsmarknad. Föreläsarna var från Utbildningsdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, EU-kommisionen, FN-förbundet osv. Hög och jämn nivå. Konferensens kärna handlade om matchningen mot arbetsmarkanden från utbildningarnas sida. Vi utbildar till viss del fel och då är det både fel innehåll och fel volym. Men en slutsats, som är min egen, är att om det kommer ut människor med fel eller bristfällig kompetens till en arbetmarknad som efterfrågor något annat eller mera - kan det möjligen vara så att det saknas digitala färdigheter?

Klar!

Jag minsann! Nu tror jag att jag är klar med rapporten. LIte förlång blev den och antagligen har jag missat några saker. Men nöjd är jag. Nu ska vi bara ta tag i den muntliga delen av projektet. Hur det nu ska gå till.

Bloggen som arbetsmetod

Jag har inte mycket kvar på rapporten nu. Titeln på rapporten är just "Bloggen som arbetsmetod". Jag och Ingels och Linda - alla vi som går denna utbildning i mitt arbetslag har gemensamt gjort ett projekt i en av våra klasser. De har skrivit om ämnet ledarstilar i min kurs, Organisation och ledarskap, och Ingela har i sin kurs multimedia gjort själva bloggarna och Linda kollar språket. Det blev riktigt bra. Nu ska jag skriva vidare på diskussionsdelen...

Slutspurt

Nu närmar sig målet. Jag har kommit en bit på väg med projektrapporten och jag har gjort alla intervjuer. Nu ska jag sammanställa. Det verktyg som jag i första hand provar i mitt slutprojekt är bloggen. Jag använder också skolans lärplattform, men det gör jag ju hela tiden så det känns inte som om jag testar något nytt. Blogg däremot är helt nytt som arbtesmetod i en kurs på gymnasiet. Spännande!

Virtuella världar

Jag har varit inne lite grand i Second Life. Det verkar vara en oerhört spännande värld och ett fantastiskt verktyg för lärande. Att gå på studiebesök på Louvren eller besöka 1700-talet på detta vis måste fånga elevernas intresse.
En lärarbekant som hade använt detta medel praktiskt i sin undervisning, kunde berätta om tekniska problem, när skolans datorer inte orkade med grafiken. Detta låter som ett förväntat problem tycker jag. Hur ofta har inte skolans datorer visat sig ha för låg prestanda? Min erfarenhet av It-tekniker och deras pedagogiska förståelse är att de inte förstår att vi faktiskt inte bara använder datorn som en skrivmaskin. Visst många gånger stämmer fördomarna kring lärare och datorer, men skillnaderna är stora.
Att använda Second Life i undervisningen tror jag absolut kan stärka elevernas motivation. Som ett sätt att få eleverna att interagera med andra och att styra över sitt eget lärande är nog virtuella världar toppen.

Personliga lärmiljöer

Jag är inte säker på att jag helt greppat vad som är personliga lärmiljöer kontra allt annat kring lärmiljöer och plattformar o dyl. Kanske det är en generationsfråga, för yngre peraoner är det nog alldeles självklart att dela både kunskap och mjukvara. Jag tror att det är den nya generationens sätt att vara och sätt att lära. Det man kan få gratis, ladda ner, sälja vidare, byta - det gör man. De hjälper varandra att nå högre "levlar" i spelen, komma förbi svåra passager i spelen osv, som något helt självklart.
Individens lärande kanske är något annat också; om jag vill ta reda på något, lära mig mera om en specifik sak, så är det första jag gör att googla. Detta är inget jag ens behöver fundera över eller komma på, det bara finns där. Jag har ju faktiskt allt jag behöver på nätet.
Är det informella lärandet och min personliga strategi med nätet så självklart att jag inte förstår frågan riktigt?

Lärande spel

Jag har spelat Battlefield Heroes! jag överlevde inte många sekunder i taget, tur att min 14-årige son kunde hjälpa mig och rädda situationen ibland. Men det klart, döper man sin gubbe till "teacher1" så får man väl räkna med att man blir jagad och prickad:)
Jag har även testat World of Warcraft lite grand, men konstaterar att den tid och det engagemang som krävs för att lära sig att navigera det allra minsta i dessa världar har inte jag. Det får räcka med att jag har prövat.
I många år nu har mina tre barn spelat data- och tv-spel av olika sorter. Jag förfasade mig en hel del i början och tyckte sådant som jag idag inte skulle höja på ögonbrynen åt, var alldeles förskräckligt. Jag kan konstatera att jag har blivit luttrad, men också att jag faktiskt har ändrat åsikt. Barn upprepar inte det de gör på skärmen i det vardagliga livet. Inte om de har en i övrigt sund inställning till världen. Tvärtom - de lär sig massor; engelska, motorik, reaktionsförmåga, strategiskt tänkande, samarbete, ledarskap etc.
Hur kan vi använda detta i skolan? Ja, jag har inte svaret, men självklart borde vi kunna använda denna guldgruva av entusiasm och engagemang som eleverna antagligen skulle visa. Jag läste om en lärare som hade lagt upp hela kursen Företagsekonomi A efter spelet Roller Caster Tycoon, som är ett spel där man bygger upp och driver ett nöjesfält. Om inte parken är städad, så vill inte besökarna komma och då tjänar man inte pengar osv.
Som vanligt är det väl eldsjälar som behövs, någon som visar vägen och gör grovjobbet. Vem blir först i min närhet?