Jag har spelat Battlefield Heroes! jag överlevde inte många sekunder i taget, tur att min 14-årige son kunde hjälpa mig och rädda situationen ibland. Men det klart, döper man sin gubbe till "teacher1" så får man väl räkna med att man blir jagad och prickad:)
Jag har även testat World of Warcraft lite grand, men konstaterar att den tid och det engagemang som krävs för att lära sig att navigera det allra minsta i dessa världar har inte jag. Det får räcka med att jag har prövat.
I många år nu har mina tre barn spelat data- och tv-spel av olika sorter. Jag förfasade mig en hel del i början och tyckte sådant som jag idag inte skulle höja på ögonbrynen åt, var alldeles förskräckligt. Jag kan konstatera att jag har blivit luttrad, men också att jag faktiskt har ändrat åsikt. Barn upprepar inte det de gör på skärmen i det vardagliga livet. Inte om de har en i övrigt sund inställning till världen. Tvärtom - de lär sig massor; engelska, motorik, reaktionsförmåga, strategiskt tänkande, samarbete, ledarskap etc.
Hur kan vi använda detta i skolan? Ja, jag har inte svaret, men självklart borde vi kunna använda denna guldgruva av entusiasm och engagemang som eleverna antagligen skulle visa. Jag läste om en lärare som hade lagt upp hela kursen Företagsekonomi A efter spelet Roller Caster Tycoon, som är ett spel där man bygger upp och driver ett nöjesfält. Om inte parken är städad, så vill inte besökarna komma och då tjänar man inte pengar osv.
Som vanligt är det väl eldsjälar som behövs, någon som visar vägen och gör grovjobbet. Vem blir först i min närhet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det tar tid att göra "grovjobbet" - tid som ingen vill betala för, eller? Man måste nog ha en passion och betala det själv (till priset av att familj och vänner blir lidande?), eller?
SvaraRaderaTänkte passa på att fråga om råd: vad har du för förhållningssätt vad gäller din sons spelande? Och är din man och du överens?
SvaraRaderaJag har barn som är något yngre och jag är kluven till deras spelande: de lär sig visst en del, men i viss mån tycker jag att det är slöseri med tid (som kunde utnyttjas bättre). Jag gillar bäst när de spelar tillsammans med kompisar och mindre när de spelar ensamma. Och hur påverkar det barnen att de (tack vare) datorer och videos/dvd nästan aldrig behöver ha tråkigt. Att ha tråkigt skapar ju en inre drivkraft (att ta sig ur det tråkiga) och kan därmed leda till kreativitet.
Jag har tre barn: 20, 18 och 14. Dottern är äldst, sedan två söner. Dottern tog studenten på it-gymnasiet förra året och hade otroligt mycket nytta av alla timmar med Sims, Roller Caster Tycoon, Zoo Tycoon m.m. Hon kunde lättare ta sig an 3D-programmen, Photoshop, In Design osv.
SvaraRaderaSönerna tycker jag utan att ha något kvitto direkt också lär sig massor. Engelskan bilr jättebra och de har riktigt roligt för tillfället med Xbox live, där de är online med hela världen. Visserligen i krigsspel och där har jag synpunkter, men jag diskuterar med dem och tycker det räcker. Andra föräldrar är kanske mera restriktiva än jag i det fallet.